AURA 90!

21 juli – 2 September

Vernissage lördag 21 juli kl. 13 – 17.
Kl. 13.30, performance av konstnären Jeuno JE Kim.
Kl. 14.30, spelning av Kaxophonic.

Konstföreningen Aura i Lund fyller 90 år. Nittio! Det är en respektingivande ålder, som få av oss människor når. Men Aura har lyckats. Med decennier av erfarenhet och trygg rutin, är föreningen numer anrik, ja rentav vördnadsbjudande. Ändå handlar det ju fortfarande om ett konstnärskollektiv och en konstförening som med gemensamma krafter driver galleri – en beskrivning som mer än vördnad leder tankarna till experimentlusta, tillfälliga inspel och nyfiket prövande.

Går de bägge identiteterna att kombinera? Tydligen. Under nio decennier har Aura navigerat sig fram till en etablerad och ändå ungdomligt levande position. Färden har varit lång men hållit fast kurs i en stormig konstvärld där trender, ideologier och ideal ibland skiftat snabbare än en genomsnittlig utställningsperiod på tre veckor.

Jubileet firas med en kollektiv utställning där 37 medlemmar deltar. Flera av konstnärerna har förhållit sig till historien – ofta genom att beröra konst av äldre Auramedlemmar eller sådant som visats av de många inbjudna konstnärer som ställt ut i galleriet genom åren. Byggnaden och dess suggestiva, medeltida historia har också inspirerat: spökar det kanske i Krognoshuset? Här finns iallafall spår både efter imaginära bistra svartbrödramunkar och – då källaren senare fungerade som krog – glada ölhävare.

Krognoshusets nedersta våning har dessutom fungerat som tvätteri för linnesvepningar, åtminstone under en period i början av 1900-talet. Det fick Bianca Maria Barmen veta då hon 2004 ställde ut en knäsittande flicka i vit gips i källarplanet. Skulpturen påminde en besökare om en gammal kvinnas berättelse om hur hon – just likt den unga skulpterade kvinnan – en gång suttit på knä för att skura linnelindor under de mörka takvalven.

Även Tamara de Laval knyter an till byggnadens historia, fast längre bak i tiden: Kjartan Slettemarks tilltag då han under 1970-talets början ockuperade och bosatte sig i Krognoshuset. Nu, då konstvärlden på nytt fylls av politiska diskussioner som ibland påminner om 1960- och 70-talets – vad kan vi lära av historien?

Från samma tid tar Mariana Manner avstamp: i Barbro Bäckströms relief Sovare. Verket gjordes som multipel, i vit formpressad plast med upplaga på 1000 exemplar. Syftet var att sprida konst till andra än de mest förmögna och på så vis rucka på konstvärldens och konstskapandets premisser.

Också Robert Moreau närmar sig definitionen av konst genom exemplet Marcel Duchamp, konstnären som med sina readymades introducerade idébaserad konst för 101 år sedan, och på Elsa von Freytag Loringhoven: hon som egentligen var hjärnan bakom alltsammans.

Konstföreningen Aura grundades 1928, på samma dag som det första internationella telefonsamtalet från Sverige ringdes – en sensation. Krognoshuset kallades då ännu Svarbrödraklostret och var täckt med vildvin. Att endast en kvinna, Agda Holst, fanns bland de grundande konstnärerna vittnar också om en annan tid.

Nittio år senare är konstnär ett yrke både för män och kvinnor. Internationella telefonsamtal imponerar knappast längre. Världen förändras, men Aura förblir. Vilka sensationer, provokationer och installationer kan vi vänta oss av de närmsta 90 åren i Auras liv? Den som lever får se.

Linda Fagerström
docent i konstvetenskap och konstkritiker