HANNA SJÖSTRAND

Ludvig Uhlbors om Hanna Sjöstrands utställning på Krognoshuset:

”Vatten är till sin natur både färg- och formlöst men när ljus träffar dess yta uppfattar vi det som färgat. Ändå vet vi att färgen inte representerar vattnets natur, lika lite som frusen is representerar vattnets form.

Gustav Fjaestad, Ellen Trotzig, Per Ekström och Ivan Aguéli sökte upp naturens ljus och försökte fånga det i sitt måleri. Sjöstrand har avbildat deras målningar och prövat att fånga det ljus de sökte utifrån hur deras verk har blivit förvandlade till ljusränder i en trasig dataskärm.

På så vis gör naturens ljus en lång resa i hennes tavlor. Det avbildas genom pigment fångat i olja och rör sig sedan via pixlade dataränder tillbaka till oss såsom ytterligare en målad yta. Processens förkonstligande är uppenbart men många upplever säkert ändå att någonting faktiskt har blivit fångat, överfört och slutligen förmedlat i Sjöstrands målningar.

En av hennes filmer visar träd som rör sig över himlen, som moln, innan de vräker i marken. Moln kommer och går, skymmer ljuset och förvillar oss men bakom dem finns alltid himlen och när molnen skingras är det inte ett nytt ljus som dyker upp. Istället fanns ljuset alltid där.

Precis som det evigt närvarande mörker vi ser i en annan människas ögon. Pupillerna är två svarta hål, utan reflektion, och de leder rakt in bakom ljusets yta och visar oss det som finns där inne i människans inre. Blod och nerver? Personlighetens sanna uttryck?

Vi dras till det där hålet utan ljus, den enda ytan i människokroppen som inte reflekterar, och försöker uttolka eller möta den andre genom att stirra in i ögonens natt. Pupillerna är en projektionsyta för fantasier om den andre men de erbjuder oss också vattnets natur innan reflektioner grumlade ytan.

På samma sätt kan det skenbart förefalla som om skulpturen i källaren består av en spegelyta som dränks i kladd men vid närmare eftertanke består verket av en reflekterande yta som rinner likt moln framför en annan och i filmen som skildrar en vägg som rivs ned till förmån för ljus, det ljus som lurar utanför institutionens arkitektur, nås vi också av precis det som väntar bortom molnen men det anländer via pixlar, glas och elektricitet.”

Hanna Sjöstrand är född 1978 i Karlskoga. Hon är utbildad vid Malmö konsthögskola och har bland annat fått Edstrandska stiftelsens och Ellens Trotzigs stipendier. Bland hennes tidigare utställningar märks de på Stene Projects och Galleri Thomas Wallner.

Krognoshuset vill tacka Lunds konsthall för all hjälp med utställningen.